Här kan du läsa den otroliga historien om hur Häringe Slott kom till. Historien innehåller allt från vikingar och spöken till kändisar som Greta Garbo. Det är en lång historia men vi hoppas att du ska orka läsa den för den är mycket fascinerande!

Slottets övre hall.

Färltmarskalken greve Gustav Horn byggde i mitten av 1600-talet upp Häringe Slott som det ser ut idag. Ägarlängden går tillbaka till 1000-talet. Slottet har gått i arv, köpts. eller skänkts bort. Ägarna, från kungar till korvhandlare, har varit många, de har alla satt sin egen prägel på slottet och historien är spännande. Under lång tid har stora delar av Södertörn tillhört Häringe.

År 1006 kom Norges prins Olav Haraldsson, sedermera Olav den Helige, med sin vikingaflotta för att hämnas sin far kung Harald Grenske. Harald hade friat till den svenska änkedrottningen Sigrid, kallad Storråda. Som svar på frieriet lät hon bränna Harald inne. Storråda ansåg att småkungar inte skulle göra sig besväret att fria till henne.

Olav Haraldsson drabbade samman med Viking Sote vid inloppet till Sotaskär utanför Häringe. Även om Sote hade många skepp så var Olavs skepp större och hade stora besättningar. Det sägs att Sote, när han fann slaget förlorat, borrade sin skepp i sank och drunknade med allt sitt folk i Landfjärden.

Kung Stenkil blev ägare till Häringe slott år 1060. Han efterträddes av sin som Halsten och Stenkilsätten hade slottet till år 1122. För mer än hundra år saknas sedan uppgifter om ägarskiften, men år 1250 hamnade slottet i Kung Magnus Ladulås ägo genom arv.  Hans riktiga efternamn var Birhersson, men av bönder och landsbygdens folk fick han namnet Ladulås. Han gav dem rätt att sätta lås på sina gårdar och att säga nej till våldgästande stormän. Magnus Ladulås var katolik och kyrkan stödde honom och själv försåg han präster och kloster med gåvor.

Så skänktes Häringe och en tillhörande del av Muskö till biskop Arnund i Strängnäs. Häringe kom att tillhöra kyrkan i tvåhundra år. Under den tiden skänktes och köptes ytterligare jord och gårdar i trakten till slottet och ägandet kom att omfatta stora delar av Södertörn. Ett kapell tillägnades heliga Birgitta år 1385.

Riksföreståndaren Sten Sture bytte till sig Häringe av biskop Cordt Rogge år 1495. Kung Hans av Danmark brände år 1501 ner Häringe för att hämnas på Sten Sture, som försökt förhindra att Kung Hans valdes till kung av Sverige. Häringe fick i arv i Sturesläkten i 30 år.

Gustav Vasa gjorde år 1525 anspråk på Häringe som arvegods eftersom hans far var svåger till Sten Sture den yngre. Gustav Vasas stora intresse för Häringe berodde på det strategiska läget för örlogsflottan och därför lät han för Kronans räkning bygga ett varv på Häringe. Den moderna örlogsflottan, troligen inköpt från Lübeck, underhölls troligen där. Gustav Vasa lånade ut slottet ”på behagelig tid” till bland andra riksrådet Peder Olofsson Hård, som tack för all hjälp vid såväl förhandlingar som krig. När Peder Olofsson dog tog Johan Pedersson Bååt över. Han blev så småningom också riksråd och behöll Häringe under sin livstid.

Gustav Vasa.

Under den här tiden fanns på Häringe ett sjukhus för sjöfolk och en begravningsplats som kallades Kyrkogårdsbacken. Många sjukdomar florerade bland sjömännen och det var en regel snarare än ett undantag att de sjuka inkvarterades i avlägsna och glest befolkade trakter. Då rödsoten härjade protesterade de tilltänkta orterna och kung Erik XIV bestämde sig för att sända de sjuka till Häringe. I närheten av Kyrkogårdsbacken finns idag Häringe kapell. Erik XIV blev, troligen på grund av sin sinnessjukdom, aldrig ägare till Häringe. Istället ärvde hans yngre bror Johan III egendomen.

Johan III lär år 1577  ha fängslat några av motståndarna till den nya kyrkoordningenen för lutheraner och katoliker som utarbetades under hans tid. I tornen på Sotes borg (det tidiga Häringe) sattes en kyrkoherde från Stockholm och domprostarna i Västerås och Uppsala.

Johan III:s son hertig Johan av Östergötland var bara tre år när han fick ärva Häringe. Gustav II Adolf var den siste Vasaättlingen på Häringe. Inför fälttåget till Tyskland under 30-åriga kriget samlades soldaterna på Häringe Slott. Trumpeten som var med i slaget vid Lützen år 1632 finns nu på slottet.

Trumpeten som var med i slaget vid Lützen.

Gustav II Adolf.

I april år 1628 överlät Gustav II Adolf Häringe till fältmarskalken och greven Gustav Horn genom byte av gårdar. När Gustav Horn övertog slottet, som var byggt i trä, var det i mycket dåligt skick. Han lär därför snabbt uppföra den nuvarande Sjöflygeln som hade fem rum och kök, där familjen bodde när de inte var ute på långa resor i fält. Gustav Horn gifte sig med riksrådet Axel Oxenstiernas dotter Christina, som fick Häringe i morgongåva. De fick dottern Agneta och sonen Axel. Axel föddes på Häringe. Barnen var två respektive ett år när modern dog av pesten endast 22 år gammal.

Då barnens fader var ute i krig och åren 1634-1642 satt fängslad i Lettland togs barnen om hand av släktingar. Barnens faster Ebba Leijonhufvud behandlade dem mycket illa och lille Axel frös ihjäl i Sjöflygeln knappt två år gammal. Det sägs att lille Axel än idag spökar i Sjöflygeln, flera gäster har hört honom gråta, andra har känt hur ett iskallt barn krupit ned i deras säng. Axel är ett sorgset men väldigt snällt spöke.

Gustav Horn gifte sedan om sig med Sigrid Bielke av Åkerö och de fick två döttrar. Under tät korrespondens med sin kamrer Erik Nilsson Klint uppförde Horn den nya huvudbyggnaden på slottet åren 1654-1657. Ett stort tegelbruk byggdes på Sotholmsängen vid Häringe för att förse bygget med det tegel som behövdes. En trädgårdsmästare ritade en stor park runt slottet och dalkarlar kallades in för anläggningen. Nordväst om slottet gjordes en stor humlegård för att ge liv åt parken. Slottet i två våningar stod klart först samma år som Gustav Horn dog.

Agneta Horn ansvarade under många år för Häringe Slott och det skedde med ”raskhet och ekonomiskt sinnelag”. Hon sålde korn, havre och hästar till köpmän och borgare med sådan framgång att de fyllde sina skutor och lass med råge. Agneta Horn lyckades tack vare sin starka vilja att avstyra att bli bortgift med ”Sparren”. Hon fick istället sin stora kärlek friherre Lars Jespersson Cruus. Agneta Horn fick tillsammans med Lars Cruus fyra barn. Sönerna Gustav, som övertog Häringe, och Johan samt döttrarna Britta, som gifte sig med Fabian Wrede, och Anna, som äktade Claes Fleming. Agneta Horn spökar idag i det som i slottet kallas ”Josephine Bakers rum”. Det var där hennes lillebror Axel frös ihjäl när han var två år gammal.

Agneta Horn.

Fabian Wrede ärvde genom lottning ägandet av Häringe med många underlydande gårdar av sin svåger Gustav Cruss. Fabian Wrede var gift med Gustav Cruus syster grevinnan Britta Cruus. Under Britta Cruus och Fabian Wredes tid gjordes en mycket vacker trädgård med fikon- och lagerbärsträd, aloe, mullbärsträd och myrten, äpple och päron. Dessutom fanns sparrissängar och så många melonbänkar att man kunde sända meloner till dotterdottern i Arboga.

Båda sönerna, Karl Kasper och Lars Jesper, var ogifta och dog före sin far. Den yngsta dottern gifte sig med friherren Erik Sparre och äldsta dottern Agneta äktade överstelöjtnanten i Pommerska kavalleriet, greve Axel Johan Axelsson Lillie. Eftersom Axel Lillie dog 16 år före svärfadern blev Häringe aldrig hans. Det blev Agneta Wrede som med fast hand kom att sköta om Häringe. Agneta Wredes dotter Hedvid Katarina Lillie gifte sig bara 14 år gammal med den 45-årige Magnus Julius de la Gardie, som var riksråd och överstemarskalk hos Fredrik I. De fick tolv barn varav fem dog tidigt. Hedvid Katarina var kvick, charmig och politiskt engagerad och den som gav upphov till partibenämningarna hattar och mössor.

När Magnus Julies dog år 1741 vat det politiska läget i Sverige ansträngt. Hedvig Katarina bosatte sig då i Paris där hon i början förde ett utsvävande liv innan hon gick i kloster. Hennes son greve Karl Julius de la Gardie, gift med Magdalena Kristina Stenbock, ärvde Häringe. Han var militär och kammarherre hos Drottning Lovisa Ulrika. Tillgångarna krympte för de la Gardie och år 1769 såldes Häringe till generalmajoren och friherren Fabian Löwen.

Fabian Löwen var det fjortonde barnet i en syskonskara på 15. Han gifte sig rikt med Sofia Elisabeth Trolle och förvaltade tillgångarna så väl att förmögenheten ökade. Under hans tid blev Häringe ett fideikomiss och huvudbyggnades reparerades och byggdes om. Med fideikomiss menar att egendomen inte fick säljas, intecknas, utmätas eller delas av vid arv och tillföll ofta äldste sonen. Egendomen skulle på så sätt inte splittras. Redan när slottet stod klart drygt hundra åt tidigare ansågs stilen omodern. Slottet var byggt i renässansstil när det nya modet föreskrev barock. Därför renoverades nu slottet. Ett mansardtak byggdes och de nyklassicistiska portalerna kom troligen till i början av 1770-talet. Vid Fabian Löwens död år 1773 övertog yngste sonen friherre Otto Johan Löwen slottet. Han ägnade sig helt åt sina gårdar och bodde på Häringe i 50 år. Otto Johan Löwen var barnlös och Häringe ärvdes 1896 av hans sysslings son friherre Erik August Otto Löwen, som också fick Trollesund i arv och därför lade till namnet Trolle. Nordiska museet fick, först som en donation som senare övergick till en gåva, många av de äldre inventarier som bevarats då slottet renoverades i början av 1900-talet.

Fideikomissbestämmelserna upphörde för Häringe år 1929. Samma år köptes Häringe av direktör Torsten Kreuger. Finansmannen och tidningskungen Torsten Kreuger var sedan början av 1930-talet huvudägare i Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Citypalatset vid Norrmalmstorg och Anglaistomten vid Stureplan ingick i hans fastighetsimperium. Han ritade och byggde även en tändsticksfabrik i sin hemstad.

Häringe Slott renoverades snart igen. Kreuger lät göra färre men större rum (det hade Gustav Horns medarbetare rekommenderat för att få in mer ljus). Inne i huset fanns en pool och mellan huset och Sjöflygeln byggdes en gång för att damerna skulle slippa bli blöta om det regnade. Vidare byggdes bowlingbanan, dammen och swimmingpoolen med renat vatten från Saltsjön. Poolen var den första utomhusbassängen i Sverige. Från övervåningens badrum hade Kreuger en rutschbana ner till swimmingpoolen. Kvar från Kreugertiden finns idag också det magnifika skåpet som byggdes på plats 1929 av sex tyska snickare. På vänstra kortsidan finns ett inbyggt kylskåp. Där ställdes öl och smörgåsar för Kreuger att äta på natten när tjänstefolket inte var tillgängligt och kunde passa upp.

Bowlingbanan på slottet.

Häringe Slott såldes ett par år senare på konkursauktion till Axel Wenner-Gren som var en affärs- och industrimagnat. Han grundade, ledde och ägde bland annat Electrolux. Makarna Wenner-Gren hade båda förälskat sig i Häringe under sina besök hos Torsten Kreuger. Marguerite ville gärna ha Häringe till sommarnöje och slottet blev parets ögonsten. De inredde slottet med dyrbara gobelänger, Vasaporträtt, rustningar, vapen- och porslinssamlingar och exklusivt silver. Middagarna serverades på undertallrikar av silver. Möblerna var av finaste slag från de stora tillverkarna ute i Europa. Den ekpanel från 1300-talet som finns i Nedre och Övre gotiska rummen köptes från slottet och klostret Linlithgow i Skottland på 1930-talet. Det berättas att Wenner-Gren smugglade hem väggarna på sin båt.

Gömda i väggarnas panel i det Övre gotiska rummet finns det både lönnfack och lönndörrar. I taket sitter djävlar som skyddar mot ondska och elände. Klostrets munkar finns avbildade i relief, en av munkarna följde med panelen till Häringe Slott. Han sitter i fåtöljen i rummets ena hörn, ibland kan han bli lite sur om man snubblar på hans fötter eller om man sätter sig på honom, men annars är han ett av slottets vänligaste spöken.

Övre gotiska rummet.

Marguerite var väldigt vidskeplig och sov alltid med 40 par tofflor uppställda runt sängen. Var de orörda på morgonen betydde det att inga spöken eller andar hade stört henne under natten. Idag spökar hon ibland i sitt sovrum där det kan hända att hon visar sig iklädd en röd rock.

Marguerite.

Bland parets vänner fanns bland andra Danny Kaye, Zarah Leander, Elizabeth Taylor (som fått ett rum på slottet uppkallat efter sig), samt Greta Garbo som sedan dess har ett rum med tillhörande vardagsrum inrett och uppkallat efter sig i Sjöflygeln. Första gången kom Greta Garbo i en Rolls Royce med en blott 16-årig chaufför utan körkort. Greta Garbos första filmroll var i en reklamfilm för varuhuset PUB, där hon även arbetade som expedit. Hur det sedan gick är väl känt. Garbo flyttade 1925 till USA där karriären tog ordentlig fart och gjorde henne till den ikon hon ännu är. Bland annat har hon listats som den femte bästa skådespelerskan genom tiderna av Amerikanska Filminstitutet. 1931 hade hon huvudrollen i Mata Hari, filmen om en lättklädd och förförisk spion. Moralisterna förfasade sig. Vad de då inte visste var att Garbo även i verkliga livet anklagades för angiveri. Bland annat hävdas det att hon sålde uppgifter om Axel Wenner-Gren och dennes påstådda nazisamröre till den Brittiska underrättelsetjänsten MI6. Med tanke på hur mycket Garbo och paret Wenner-Gren umgicks fick hon nog tillfälle till grundlig efterforskning (utan resultat) i slutet av 30- och början av 40-talet. Enligt Axels egna dagböcker talade de två ofta förtroligt med varandra, så väl till lands som till sjöss.

Lyxkryssaren Southern Cross, som tidigare ägts av filmproducenten Howard Hughes, var rymlig som ett palats och hade utrymme för både paret Wenner-Gren och deras mångtaliga, celebra gäster. 1938 plockade Wenner-Grens, på väg hem till Sverige från Bahamas, upp Greta Garbo i Los Angeles. Hennes dåvarande pojkvän fick också följa med på fartyget, som tog en liten tur kring Alaska på väg till den svenska västkusten. Under resan friade pojkvännen. När Axel frågade Greta om hon nu skulle gifta sig fräste hon till svar: ”I helsike heller!”.

Väl i Sverige stannade Greta hela sommaren på Häringe i det specialinredda rum utan räta linjer (primadonnan Garbo gillade inte hörn) som Wenner-Gren låtit inreda via telegram från båten. Sidenet som pryder mycket av rummets snickerier är antagligen handvävt i Venedig och sedan blybehandlat för att få den rätta, stjärnklara lystern. Så länge stjärnan stannade fick trädgårdsmästaren gå ut i gryningen och plocka kamelior eftersom Garbo ville ha dem i sitt morgonvatten.

Garbo-rummet på slottet.

Axel Wenner-Gren dog i november 1961. I sorg flyttade Marguerite till Mexiko eftersom hon utan Axel inte längre ville vara på Häringe. En förvaltare drev Häringe så att det vid Marguerites död inte fanns något kvar av de gamla rikedomarna. Till och med guldkranarna i hennes privata bardum var utbytta. Hon dog utblottad i Mexiko i augusti 1973. Förvaltaten fick åtta års fängelse och slottet såldes på konkursaktion.

Slottets nästa ägare var kärftkungen Olle Hartwig som var ägare av Pandalus. Olle köpte Häringe år 1974 på exekutiv auktion och fick slottet med mark för 1,7 miljoner kronor. Slottet var vid köpet tomt men genom ett idogt spårningsarbete kunde Olle och hans fru återställa slottet till sin forna glans, med gobelänger, tavlor och mycket annat. 80 hantverkare arbetade intensivt med en omfattande renovering under tre månader. Det målades och tapetserades invändigt. El-, värme- och avloppssystem byttes ut, fasaden renoverades och flyglarna fick nya tak. Utomhuspoolen fick både automatiskt reningsverk och belysning. Parken och rotundan snyggades upp med nya marmor- och skifferstensplattor. Av någon anledning hade Kreugers magnifika skåp och husets stiliga draperier lämnats kvar. NK Franska fick uppdraget att återställa allt i gott skick.

Olle Hartwig och hans hustru började sedan en omfattande jakt på att hitta, köpa tillbaka och återställa inredningen i ursprungligt skick. Tavlan som föreställer Sir Cromwell, och som hänger över den öppna spisen i Stensalen, hittade de i den engelska TV-serien ”Snobbar som jobbar” och de lyckades köpa tillbaka tavlan.

År 1979 såldes slottet till Sven-Philip Sörensen, ägare till Securitas. Slottet och ladugården renoverades och konverterades till ett hotell med konferensanläggning. Sju år senare köpte Olle Hartwig tillbaka Häringe Slott. Under en välgörenhetsgala på Oscars råkade Sven-Philip Sörensen och Olle Hartwig hamna i bänkraderna intill varandra. Sörenson lutade sig över ryggstödet och viskade till Hartwig: ”Nu ska du köpa tillbaka Häringe av mig”, och så blev det.

1999 köptes Häringe Slott av familjen Ljungberg och införlivades i Jenny Ljungbergs företag c/o Hotels. Jenny var aktiv inom hotellverksamheten med hotell som exempelvis Grythyttans Gästgivaregård, Tammsvik Herrgård och Mälargården.

Jenny Ljungberg tillsammans med slottets personal.