På lördagen den 31:a oktober var det allhelgonaafton. Vi hade bestämt oss för att åka med Jockes föräldrar till Jockes farmors och farfars grav i Dalarö för att tända ljus där. Jockes föräldrar hämtade upp oss och när vi kom fram till Dalarö träffade vi även på Thomas, Majsan och barnen där vilket var trevligt! Vi föste undan löv och tände ljus och fixade lite vid graven. Sedan åkte vi hem till Jockes föräldrar för att äta lunch. Vi åt fish and chips vilket var mycket gott! 🙂 Tiden gick fort och helt plötsligt var det nästan kväll och det blev dags för oss att promenera hem. Vi handlade lite på ICA Nära på vägen och när vi kom hem funderade vi på om det fanns någon bra film vi skulle kunna se. Vi bestämde oss för att hyra den senaste Mad Max-filmen ”Mad Max: Fury Road” då vi båda länge velat se den.

Filmen överträffade alla våra förväntningar och vi kan verkligen rekommendera den till er som är sugna på en skön actionrulle. 🙂 IMDB beskriver filmen på följande sätt:

“An apocalyptic story set in the furthest reaches of our planet, in a stark desert landscape where humanity is broken, and almost everyone is crazed fighting for the necessities of life. Within this world exist two rebels on the run who just might be able to restore order. There’s Max, a man of action and a man of few words, who seeks peace of mind following the loss of his wife and child in the aftermath of the chaos. And Furiosa, a woman of action and a woman who believes her path to survival may be achieved if she can make it across the desert back to her childhood homeland.”

Vi ger filmen 10/10 ökenfordon i betyg! Se den! 🙂

Nedan ser ni en bild från filmen. Scrolla nedåt för att läsa mer.

På söndagen var jag tvungen att rätta en massa uppsatser och Jocke passade på att olja in stolarna och trätrallen på balkongen. Sedan jobbade vi hela veckan som kom.

Fredagen den 6:e november var det inte vilken dag som helst. Det var nämligen Gustav Adolfsdagen. Gustav Adolfsdagen började firas under förra hälften av 1800-talet till minne av Gustav II Adolf. I nationalencyklopedin står följande skrivet: ”Gustav II Adolf är sannolikt den internationellt mest namnkunnige av Sveriges kungar. Hans regeringstid är en viktig reformperiod i landets historia. Han lade grunden till en stormaktsställning för Sverige, och genom sitt ingripande i det krig som skulle utveckla sig till trettioåriga kriget blev han av stor europeisk betydelse.”

Så hur firade vi då denna viktiga högtidsdag? Jag slutade sent på fredagen så Jocke kom och hämtade upp mig vid pendeltåget. Med sig i bilen hade han även Marin och Mattias. De hade varit och handlat på ICA Maxi och Marin och Mattias följde med oss hem. Väl hemma var jag så trött så jag orkade inte göra så mycket. Marin och Mattias satte genast igång med att laga enchiladas och röra ihop guacamole och de rörde sig vant bland alla kastruller och skärbrädor i vårt kök. Det var verkligen lyxigt att bjudas på mat i sitt eget hem! Maten smakade mycket gott och vi avslutade middagen med den obligatoriska och för dagen så speciella Gustav Adolfsbakelsen.

Denna lite morbida tradition handlar ju om att äta en speciell bakelse till minne av Gustav Adolfs dödsdag år 1632. Enligt Wikipedia började traditionen förmodligen år 1854 i samband med Gustav II Adolf-statyns invigning i Göteborg. Konditorn R. Rubenson bland andra arrangerade varje år en uppskattad utställning i Bloms hotellsalonger där han visade sina konstnärligt utförda bakverk och konfektyrer.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning recenserade julutställningen år 1854 på följande sätt: ”Man finner här artiklar, vilka kunna kallas verkliga små konstverk i sitt slag, som t.ex. små avbildningar av Gustav Adolfsstatyen, medaljonger innehållande kopior av kända genremålningar, utförda i choklad och socker etc.”

I samma tidning kunde man år 1854 läsa en annons som några dagar innan Gustav Adolf-statyns avtäckande gjorde reklam för Gustav Adolfs-karameller dekorerade med kungens bild. Idén att saluföra sötsaker föreställande Gustav Adolf var alltså verklighet redan innan göteborgarna kunde se kungabilden på torget i form av statyn.

Möjligen skapades traditionen att äta denna speciella bakelse just den 6:e november år 1909 av konditorn Carl Bäutigam på konditoriet Bräutigams på hörnet Östrahamngatan och Kungsgatan i Göteborg. Carl inspirerades av den tyska traditionen där man åt speciella bakverk på helgondagar. Han skapade således en bakelse med citron- eller chokladgrädde varvat med sockerkaka vars topp pryddes av en kungasilhuett i rosa marsipan. Det finns ingen standardiserad bakelse utan varje region, stad eller till och med konditori har egna varianter. Nästan alltid har dock Gustav Adolfsbakelsen en kungasilhuett, vanligen i vit marsipan eller choklad. Mördegs- och sockerkaksbottnar överväger bland varianterna. I Norrtälje gjordes en variant med rund smördegsbotten och spunnet socker runt kungasilhuetten. Sockret symboliserade dimman som låg över slagfältet i Lützen.

Marin hade beställt våra Gustav Adolfsbakelser på Paus bagarstuga i Västerhaninge. Bakelserna bestod av en chokladbotten liknande kladdkaka i vilken det fanns ett lager sylt, vars smak påminde om hallonsylt. På toppen fanns ett lager chokladglasyr som pryddes av en spritsad klick grädde och en chokladbit föreställande Gustav Adolfs ansikte. Bakelserna var mycket delikata!

Dagen innan, på torsdagen, hade jag och Jocke smygstartat firandet och köpt Gustav Adolfsbakelser på ICA Maxi. Även de var mycket goda men anrättade på ett annat vis. De bestod av en hög sockerkaksbotten med chokladsmak i vilken det fanns ett lager aprikossylt. Även denna bakelse hade en chokladglasyr toppad av en spritsad klick grädde samt en chokladbit föreställande Gustav Adolf.

Efter middagen och desserten bestämde vi oss för att titta på film. Vi kunde inte riktigt bestämma oss för vilken film vi skulle se men det slutade med att vi valde ”Beavis and Butt-Head Do America” från 1996, då bara Jocke hade sett den. IMDB beskriver filmen på följande sätt:

”Our intrepid adolescent heroes wake up to find their beloved television stolen, and embark on an epic journey across America to recover it, and, who knows, maybe even score. On the way they encounter a murderous smuggler of a deadly virus and his treacherous wife, an FBI agent with a predilection for cavity searches, a couple of rather familiar looking ex-Motley Crue roadies, Mr. Van Dreesen singing ”Lesbian Seagull”, a little old lady and of course Mr. Anderson and his trailer. Can the Great Cornholio save the day? Uh-huh. Huh-huh.”

Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen för att filmen var så rolig. Marin tyckte att filmen var bedrövlig och stod knappt ut med att se klart den. Jag skulle verkligen rekommendera den haha! Nedan ser ni en bild från den fantastiska filmen som får 10/10 tonåringar i betyg.