Fredagen den 9:e oktober hämtade Jocke upp mig (Natalie) vid pendeltåget i Handen på kvällen efter att jag slutat jobbet. Vi skulle till Nora och hälsa på mamma som fyllde år på söndagen. Jag var jättehungrig så vi passade på att äta middag på McDonalds i Handen. Sedan skulle vi svänga förbi Port73 och Coop för att införskaffa lite färdkost. Vi favoriserar ju inte direkt Coop men nu var det denna butik som var närmast. När vi betalade såg vi Majsan vinka till oss inifrån frisersalongen som är mittemot Coop. Det visade sig att även Thomas och Erik var där så vi passade på att prata lite med dem. Thomas följde även med oss ut för att titta på vår nya bil. Efter det trevliga samtalet bar det iväg mot Nora. Det var relativt få bilar på vägen och det var mysigt att åka i bilen i mörkret. Jag fick sköta musiken och spelade massa schlagerlåtar på högsta volym som vi sjöng (skrek?) med i med total inlevelse! Det kändes som att resan gick jättesnabbt och vi behövde inte stanna på vägen.

Väl framme i Nora fick vi en perfekt parkeringsplats på mammas gata och sedan tog vi det lugnt resten av kvällen. Jag var jättetrött vid det laget då jag brukar lägga mig vid 21.30, så jag halvsov nästan i soffan. Nästa dag hade vi ställt larmet för att vakna i god tid. Vi skulle nämligen äta lunch på Grythyttans Gästgivaregård för att fira mammas kommande födelsedag. Vi åt en god frukost men fick begränsa vårt matintag då vi skulle orka med lunchen 12.00. Vi piffade till oss och sedan var det dags att åka till Grythyttan. Vi tog vår bil och Jocke körde raka spåret till Grythyttan. Han var superduktig och körde helt rätt utan GPS. Det var väldigt lugnt på det lilla torget i Grythyttan. På sommaren är det så mycket turister där och många som sitter på uteserveringarna men nu var det som om samhället sov. Gästgivaregården ligger bara ett stenkast från det lilla torget. Nedan ser ni en bild på gården.

Grythyttans Gästgivaregård ägs av Mia Spendrup som även äger Loka Brunn och grundades år 1641 på order av Drottning Kristina. Hon befallde att det skulle byggas ett värdshus var 70:e kilometer längs rikets nylagda landsvägar. Varje värdshus skulle ha separata avdelningar för de tre stånden samt rum för åtminstone 24 hästar. Grythyttan ansågs snart vara ett föredömligt värdshus och, enligt Drottning Kristinas förmyndare Axel Oxenstierna, det absolut bästa gästgiveriet utanför huvudstaden.

1879 kom järnvägen till byn och det moderna Järnvägshotellet slog snart ut det ålderdomliga gästgiveriet. 1973 var byggnaden i så katastrofalt skick att man från kommunens håll ville riva och istället anlägga stormarknad med tillhörande parkering. Förslaget röstades ner med bara en rösts marginal. Istället fick hembygdsföreningens två starka män, Artur Lindqvist och Yngve Henriksson, uppdraget att blåsa liv i gästgivaregården. Där kom också Carl Jan Granqvist in i bilden och tillsammans såg de till att gästgiveriet återfick sin forna glans. Nedan ser ni en del av gästgiveriets kapprum.

Vi hade hört mycket om gästgiveriets fantastiska restaurang som ska vara nationellt känd. Vi hade redan veckan innan försökt boka bord till kvällen där för att äta middag men restaurangen var helt fullbokad. Vi var en av de första som kom till lunchen men sedan blev restaurangen snabbt fullsatt. Nedan ser ni en bild tagen från vårt bord.

När vi satte oss till bords serverades vi först nybakat bröd med smör konstnärligt placerat på en bit skiffer (mycket passande då skifferhanteringen är en viktig verksamhet i Grythyttan). Brödet och smöret var mycket delikat.

Till förrätt tog jag och mamma smårätter från det svenska smörgåsbordet och Jocke tog en S.O.S-tallrik. Nedan ser ni dessa rätter.

Bilden ovan föreställer alltså ställningen på vilken det svenska smörgåsbordet serverades. Längst ned fanns gravad lax med hovmästarsås, gästgiveriets egeninlagda sill samt prästost. På mittenvåningen fanns pastejer, salami samt lufttorkad skinka. På den översta våningen triumferade varsin bit silltårta samt toast med skagenröra. Jag tycker att silltårtan var den klara vinnaren på detta smörgåsbordsfat! Jag tycker egentligen inte så mycket om sill men denna var verkligen mycket delikat.

Här ser ni Jockes S.O.S-tallrik (smör, ost, sill) som förr var vanligt förekommande på det svenska brännvinsbordet. På tallriken ser vi senapssill, rödlök, dill, gräddfil, matjessill, löksill och prästost. Jocke tycker att anrättningen smakade gott och senapssillen var hans favorit. För att citera Jocke: ”jag har en förkärlek till senap”.

Sedan var det dags för varmrätten. Nedan får ni en förklaring av vad dessa bestod av. Till detta drack vi en utsökt fläderblomssaft som serverades i en stor glaskanna på bästa barnkalasmanér.

Jag valde ju då en stekt rödspätta med handskalade räkor och kokt potatis. Dock fanns här många problem och detta handlar inte enbart om att jag är kräsen. Potatisen borde ha varit skalad. Med så tilltagna priser som det är på den restaurangen ska jag inte behöva skala potatisen själv. Rödspättan hade uppenbarligen förvarats i ett värmeskåp då den var hård och seg och dessutom bränd på kanten. Räkorna smakade bra men det skirade smöret borde ha varit i en separat skål då både räkorna och rödspättan dröp av smöret som helt tog över smaken. Jag lyckades att peta i mig någon potatis och räkorna. När det gällde att angripa rödspättan fick jag försöka att skära ut de bitar som inte var brända på kanten. Jag ger rätten knappt godkänt för utan räkorna hade den varit förlorad.

På bilden ovan syns den rätt som Jocke och mamma valde. Det var kalvfilé med kokt potatis, ugnsrostade morötter, stekt lök, hackad persilja och persiljeolja. Om min rätt var dålig var denna katastrof. Jag smakade en dutt av persiljeoljan och fick en hemsk smak i munnen. Det smakade bränd olivolja blandat med en skarp och obehaglig smak av persilja. Köttet var så segt att Jocke och mamma fick be om varsin köttkniv för att ens kunna skära en bit av köttet. Morötterna var sönderrostade och persiljeoljan dränkte smaken av allt på tallriken. Även här var potatisen oskalad. Det var så illa att när servitrisen kom och frågade om det smakade gott så fick Jocke ärligt redogöra för rättens tillkortakommanden. Strax därefter kom restaurangchefen till vårt bord och frågade vänligt hur det smakade. Jocke berättade samma sak igen och hon var mycket chockad och ledsen över att det inte smakade bra. Hon lovade att vi inte skulle behöva betala för Jockes och mammas mat. Jag hade ju ändå petat i mig halva min rätt så jag kunde inte klaga på samma sätt, medan Jocke och mamma lämnade kvar i princip all mat. Efter detta var det meningen att vi skulle ha tagit en osttallrik men efter dessa katastrofala rätter ville vi bara gå från restaurangen så fort som möjligt. Restaurangchefen nickade förstående när vi avbeställde osttallrikarna. Dock kunde vi inte gå utan att ha ätit dessert. Nedan ser ni en bild på den.

Desserten bestod av smulad kaka, gästgiveriets glass med lönnsirap samt en minimunk med socker på. Desserten smakade helt okej, men inte heller den var värd sitt väl tilltagna pris. Kaksmulorna smakade mest mjöl och socker medan glassen smakade neutralt. Munken var dock mycket god men något ogräddad i mitten, vilket är märkligt då den är till synes välgräddad utanpå.

Efter denna märkliga lunch betalade vi för allt utom Jockes och mammas varmrätter och sedan gick vi till salongen för att dricka kaffe. Även i salongen fanns det många gäster och det var trevligt att sitta där en stund. I glasburkar fanns samma typ av kakor som legat smulade på våra desserttallrikar. Nedan ser ni bilder från salongen.

Efter en snabb kaffepaus gick vi åter ut i den friska höstluften och noterade att vi hade 20 minuter på oss innan Måltidens Hus skulle stänga. Där har vi ätit lunch flera gånger förut och vi har aldrig blivit besvikna. Nu skulle vi dock inte äta mer lunch utan vi ville handla i den butik som finns längst ned i Måltidens Hus. Man kan på Måltidens Hus hemsida läsa följande om byggnaden:

”Måltidens Hus var 1992 Sveriges paviljong på världsutställningen i Sevilla. Sedan invigningen 1994 finns i Måltidens Hus en uppbyggd och väl fungerande organisation som tar emot cirka 50 000 besökare årligen vilket gör det till ett av Bergslagens främsta besöksmål. I Måltidens Hus år 2015 finns två aktörer som bedriver olika verksamheter. Restaurang- och hotellhögskolan (Örebro Universitet) bedriver unversitetsutbildning med fyra grundutbildningar med utbildning inom ämnet måltidskunskap och värdskap samt forskning inom ämnet måltidskunskap. Den andra aktören i Måltidens Hus är Grythyttan Hospitality Group som bedriver all den kommersiella och externa verksamheten.

Måltidens Hus utökades 1999 med Nordens första Kokboksmuseum. Museet är byggt kring det material Måltidsakademins Biblioteksstifelse köpte in på Sotheby’s bokauktion 1997. Vid auktionen förvärvades stora delar av restaurangmannen Tore Wretmans unika kokbokssamling. Bland de drygt tusen titlarna återfinns bland annat världens äldsta tryckta kokbok av Platina, De honesta voluptate (om den ärbara vällusten) från 1480.”

Det är alltså elever på restaurangskolan som lagar lunchen där och maten är alltid god och av bra kvalitet och priset är blygsamt i jämförelse med det katastrofala gästgiveriet fem minuter bort. I den trevliga butiken handlade vi lite småsaker. Bland annat har de stänger av mjuk kola i olika smaker och min favorit är mintkola, så den måste jag alltid köpa när vi är där. Nedan ser ni en bild på Måltidens Hus.

Det var något mulet och dimmigt som ni ser. Taket är på undersidan målat i starka färger vilket skapar en häftig effekt när det är vackert väder ute. Sedan åkte vi tillbaka hem till mamma. Väl framme i hennes lägenhet vilade vi en stund. Sedan bestämde vi oss för att åka till Bergslagskiosken för att köpa pizza. Jag har ätit pizza på massor av ställen och i massor av länder men aldrig ätit någon som kan överträffa Bergslagskioskens tonfiskpizza med mellankebabsås. Den är helt fantastisk! Åk dit och ät den, ni bara måste! Mamma tog en Hawaii-pizza och Jocke tog en kebabrulle. Vi var alla mycket nöjda med den goda maten. Efter det drack vi kaffe (nåja, Jocke och mamma drack kaffe) och doppade med mammas nybakade godsaker. Till fikat fick mamma även öppna sina födelsedagspresenter. Sedan var vi så mätta och trötta att vi somnade tidigt.

På söndagen var det mammas födelsedag och hon fick många trevliga gratulationssamtal på telefonen. Vi packade sedan ihop och åkte tillbaka mot Stockholm vid lunchtid. Vi ville åka tidigt för att slippa de värsta köerna in till Stockholm. Som traditionen bjuder stannade vi till för lite lunch i Eskilstuna och sedan körde vi hela vägen hem. Väl framme i Handen åkte vi till vårt älskade ICA Maxi och köpte middagsmat. När vi kom hem lagade vi middag och sedan lade vi oss tidigt eftersom vi skulle jobba nästa dag. Detta var en mycket trevlig helgutflykt!